Header

Vår lilla tjej är väldigt bortskämd alltså. Igår kom en vän till mig på besök och Milla fick ännu mer söta kläder. Alltså man blir så otroligt tacksam för att vänner köper och ger så mycket fint till henne. Man kan liksom inte tacka nog och man blir så rörd av kärleken som visas ifrån vänner till henne. Hon har så fina människor runt om sig denna lilla tjej så jag blir nästan helt tårögd.

Så tacksam för allt hon får i present. Vet att många av mina vänner läser bloggen så vill bara säga att jag kan inte tacka er nog! Jag säger det tusen gånger när vi får något men jag säger det igen, tusen tack! Ni är guld värda alla fina vänner som finns runt om mig och min fina lilla familj. <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Igår var vi ute på en snabb tur för att hitta ett nytt minneskort till min systemkamera och Yes! äntligen har jag ett nytt minneskort och kan ta finare bilder igen. Jag tänkte jag ska ta lite nyfödd bilder på Milla nu i dagarna. Jag vill ha lite fina bilder som jag kan printa till tavlor sen. När vi ändå var ute på en tur så gick vi en runda och kollade i andra affärer också. Hittade sån datum med klossar som vi satte inne i vardagsrummet framför tvn. Datumet som visas är såklart 25 juli som Milla tittade ut. Känns personligt med dekoration som har en betydelse.

Idag kommer BVC på hembesök 11.15 och ska kolla till Milla. Se hur mycket hon väger nu och och mäta henne. Har försökt tänka ut frågor som man kanske vill ha något svar på och lite så. Men jag tror inte det är något problem med Milla i alla fall. Hon äter ofta och känns nöjd med livet liksom. Men det ska bli roligt att se om hon har gått upp något i vikt eller om hon blivit någon cm längre. Vet inte hur fort sånt ändras.

Här har vi de fina datum klossarna.

Likes

Comments

Snacka om att vår lilla tjej blir bortskämd! Igår när vi var hos min mamma och pappa så fick Milla lite nya kläder i present. Två super söta bodys och två byxor. Väldigt väldigt fina! Allt kommer ifrån min favorit butik newbie. Mamma och lillebror har lyckats pricka in exakt vad jag gillar för stil på kläderna i alla fall och jag gillar att de tog lite andra färger också, inte bara den här flickiga rosa färgen. Jag gilla verkligen kläder med volanger på och kläder som är mer än bara det flickiga rosa. Så himla fina färger på de kläderna Milla fick nu, flickigt men inte bara den där flickiga rosa färgen. Rosa är super fint men känns som att alla butiken nästan bara säljer en specifik rosa nyans till alla bebis flickor. Milla kommer bli super fin i sina kläder sen, tror hon kommer passa väldigt bra i den lila och gröna färgen.

Likes

Comments

Idag är det en vecka sedan vår lilla mirakel tjej tittade ut till oss! Satt in detta inlägget på samma tid som vår lilla tjejen kom ut, 12.37. Milla mår bra och sköter sig exemplariskt. Hon hade det lite jobbigt inatt, ingen tröst eller mat ifrån mamma hjälpte. Pappa var det enda alternativet för lugn så han fick gå runt med henne. Vara kanske i 30 minuter och sen kunde vi somna om. Pappas flicka alla redan?

Kroppen har också börjat jobba ihop sig. Magen börjar kännas mer normal/fast än sådär mega slapp som den va precis efter förlossningen. Men jag märket skillnad varje dag. Nu ska jag försöka hålla mig till en bra kost så jag kan komma ner några kilo i vikt. Jag har tappat i vikt under graviditeten redan så kroppen är faktiskt mindre nu är vad jag trodde den skulle vara. Så fort man får börja gymma vill jag komma igång och träna upp kroppen, vill även simma sen. Har börjat med att vi tar promenader varje dag tillsammans med Milla. Bara det är bra för kroppen och ger motion! Nu ska jag åter till en hälsosam kropp och mer vältränad igen som jag var under tävlingsperioden med min förra häst. Så fort jag får börja rida igen så tänker jag hoppa upp i sadeln, men det dröjer några månader..

Här är höggravid bild och en vecka efter förlossningen bild på min mage.

Likes

Comments

Nu mina vänner är det min tur att dela med mig utav min förlossningsberättelse. Jag är jätte tacksam för all fin feedback på Marcus inlägg. Han blev super glad att så många gillade att läsa om hans syn på vår förlossning. Ni är guld här inne på bloggen och är så goa allihopa! Nu är det dags för mig att öppna upp minnet..

Allt började efter en mysig kväll hemma hos våra nya vänner. Vi hade ätit god mat, spelat spel och haft en riktigt mysig kväll. Detta var lördag kväll, den 22 juli. När vi kom hem och hade lagt oss i sängen så började det komma molande värk som kom och gick under hela natten. Det gjorde så pass ont att jag vakna till flera gånger under natten och hade svårt att somna om efter. Jag gick upp och tog två ipren och försökte sova igenom natten. Morgonen där på var alla värkar borta. Jag kände mig helt normal och åkte ut till stallet en tur. I stallet märkte jag att en del av slemproppen hade gått. Tänkte inte mer på det då jag hört att den kan gå flera veckor innan det är dags för förlossning. Jobbade på i stallet som vanligt och åkte hem. På söndag kväll började jag känna av de där värkarna igen och gjorde på samma sätt och tog två ipren och gick och la mig. Men hela denna natten vaknade jag och kunde knappt få någon sömn igen. Jag var så less på att inte kunna sova och värkarna gav inte med sig denna gången, utan måndag morgon hade jag fortfarande värkar. Jag bestämde mig för att inte åka ut till stallet denna dagen då värkarna kom och gick hela dagen. Mamma var snäll och tog hand om Hailey istället.

Vi ringde min lillebror under dagen och fråga om han ville komma in och sova hos oss denna natten då vi kände att om det händer något vill vi ha "taxi" hemma och redo. Min bror och Marcus köpte massa godis och vi skulle sitta och spela kort här hemma hos oss. Men värkarna började göra allt mer och mer ont på måndag kvällen och jag kunde inte vara med och spela. Jag fick ligga ner i soffan med en värmande kudde på magen. Till slut började det göra så ont så Marcus fick sluta spela och ligga med mig inne i sängen för att påminna mig om hur jag skulle andas lugnt genom varje värk. In genom näsan och ut genom munnen. Det var hemskt att ligga hemma med värkar som kändes som att man skulle gå av på mitten. Jag hatar smärta och var verkligen rädd hemma när det var som mest intensivt. Marcus fick ringa till förlossningen flera gånger men de tyckte inte värkarna kom tillräckligt intensivt för att vi skulle åka in till förlossningen. När jag inte kunde stå ut mer hemma va värkarna inte tillräckligt tighta enligt förlossningen så Marcus ringde och drog en vit lögn om att värkarna var så pass tighta och att vi ville in för kontroll. Ungefär vid 01.15 åkte vi till förlossningen.

När vi väl kom in till förlossningen, så gjorde de en kontroll. Uppkopplad till CTG eller vad det heter och de kollade om jag hade öppnat mig något. Jag hade då öppnat mig 4 cm och de bad oss att skicka hem min lillebror då vi skulle stanna kvar. Då slog det mig att WOW jag ska bli mamma nu. Klockan 01.45 blev jag inskriven på förlossningen. Jag fick börja med lustgas som smärtlindring vilket jag var väldigt bekväm med. Efter jag börja med lustgasen så försvann min tidsuppfattning helt men värkarna gjorde allt mer och mer ont. Värkarna ville dock inte komma igång till de riktiga förlossningsvärkarna så de beslöt sig att koppla på ett dropp för att hjälpa mina värkar att komma igång ordentligt. Samtidigt som det beslutades om dropp så kom frågan om epidural. De rekommenderade mig att ta epidural då värkarna förmodligen skulle komma igång ganska snabbat och kraftigt. Jag var så otroligt rädd för att ta epidural och det skulle vara min absolut sista utväg hade jag bestämt men värkarna började göra så ont så jag tog tillslut beslutet att ta epidural och jag kan säga WOW vad jag hade blivit mer uppskrämd inför epidural än vad som behövdes. Det kändes knappt något, spände lite och stack till men absolut inte så ont som många beskriver det.

När epiduralen skulle sättas var jag så rädd som sagt och Marcus bröt helt ihop då han inte visste hur han skulle kunna hjälpa mig. Jag var helt panik slagen men jag blev konstigt nog i huvudet lite lugnare utav att se Marcus vara så ledsen för min skull. Han brydde sig så mycket om mig att han inte visste hur han skulle hantera eller hur kan skulle kunna hjälpa mig. Det var rörande och stärkande för mig.

Efter att epiduralen var på plats så började jag öppna mig mer. Till slut satte jag mig på pilatesbollen och då började verkligen krystvärkarna komma krypande. Efter ett tag på bollen så ville de kolla om jag hade öppnat mig helt men jag vägrade att resa mig ifrån bollen. Antingen fick jag sitta kvar ett tag och fick påfyllt min epidural eller så reste jag på mig. Jag valde att få epiduralen påfylld och strax där efter (enligt min tidsuppfattning) fick jag resa på mig för att kolla hur öppen jag var. Jag la mig i sängen på rygg och när de skulle kolla hur öppen jag var så var Milla redan på väg ut. Alltså jag hann bara resa mig ifrån bollen och lägga mig i sängen och de säger nu kommer hon komma. Marcus blev helt förstelnad och fråga Va? Kommer hon nu?! Han blev jätte ledsen igen och bara stod där förstelnad.

Det var alltså dags att krysta ut lilla bebisen och det var en sån häftig känsla i kroppen men ändå en sån jäkla smärta. Kroppen krysta utan att man själv gjorde något. Jag hade så ont så de inte ens fick kontakt med mig. Jag var tvungen att sluta krysta och de fick verkligen ryta till åt mig för att de skulle få kontakt med mig. "SANDRA, DET ÄR SKARPT LÄGE NU DU MÅSTE SLUTA KRYSTA!" och jag frågar tillbaka "HUR SLUTAR JAG KRYSTA?!". Det gick till slut och vips så kommer hon ut. All smärta bara försvann ifrån kroppen och man fylldes utav stolthet och lycka. Men Marcus han blev helt förstelnad och grät. Barnmorskan fråga om han ville klippa navelsträngen men han ville inte sa han. Jag pusha honom till att göra det men jag fick knappt någon kontakt med honom så han klara inte av att göra det tyvärr. Tror tyvärr han ångrar sig lite idag men det är inte hela världen ju. Men det första jag sen hör Marcus säga när han fått reda på att det blev en tjej var,"Hej vännen, du ska heta Milla". Milla är ett namn han inte varit helt hundra på som var mitt förslag på namn men när han väl såg henne kände han att det var perfekt.

Jag hade också fasat för att behöva sys efter förlossningen och såklart fick jag åka på det också. Först spraya de med en bedövning som jag hört så mycket om att den skulle svida som bara den. Att den bedövningen nästan var det värsta med förlossningen osv. Men den kändes knappt enligt mig. Sen att sys var inget som gjorde ont utan va bara obehagligt då man känner när de drar tråden igenom. Sen när allt va klart så var man bara i bebis bubblan och inget känns bättre än att ha sin efterlängtade bebis.

Klockan 12.37 den 25/7 2017 kom vår fina Milla ut och vägde 3670 gram och hade längden 51 cm <3

Här är de första bilderna på Milla och några ifrån när vi kom till förlossningen <3

Likes

Comments

Contains affiliate links

/ Detta inlägget innehåller länkar som ger mig betalt per klick /

Många säger så mycket olika om det här med att ha babykudde men vad jag har bestämt mig för att prova med en liten kudde. Vi beställde hem en kudde ifrån märket carena. Kudden har en ergonomiskt form som ska förhindra barnet från sned belastning utav nackkotor. Kudden är även tryckavlastande för bebisens lilla huvud. Milla verkar trivas bra med kudden. Är det inget för oss så har vi i alla fall testat med en kudde. Tanken är att vi ska ha den i vagnen.

Kudden var dessutom till ett väldigt bra pris. Lekmer hade rea på kudden så den kosta endast 74.50. Vill ni kolla in kudden ni också så hittar ni Carena babykudde här. Den finns även i flera olika färger, men vi valde rosa.

Likes

Comments

Instagram@sandrasgse