Header

För någon månad sen såg jag en annons på afrikansk jättesnigel och visade det för Marcus. Jag har sett några förskolor som har dessa sniglar som maskot för gruppen och tyckt de varit ganska häftiga. Men på skämt så visade jag Marcus bilden och sa "titta vad man kan ha som husdjur! haha". Han blev då sjukt intresserad och googla runt massor, Han blev typ besatt. Eftersom han nu hade typ kollat upp allt om dessa djur och de är väldigt lätta att hålla så tänkte jag, varför inte? Det är sjukt udda och lite coolt på samma gång. Just nu kommer han bo i köket men han kommer så snart bebis kommit flytta in till bebisrummet. Marcus sitter just nu helt fastklistrad vid snigeln och glor.

Vi har valt att döpa vår lilla snigel till Egon. De är dock tvåkönade så det är ju både kille och tjej men Egon hade Marcus bestämt sig för redan innan vi hade bokat snigeln för senare köp. Just nu är Egon sjukt liten. Mindre än en vanlig svensk snigel ifrån naturen men han kommer att växa till sig och bli cirka 12-15cm, kanske större till och med. Helt sjukt. När vi va och hämtade Egon så fick vi se de två fullvuxna sniglarna hon hade och alltså de tar upp en hel hand. Lite läskigt och äckligt men ändå lite coolt. Vi välkomnar Egon till vår familj och han är den första av alla våra djur som får en egen kategori här på bloggen.

Han fick ett väldigt fint och stort hem. Detta hem kommer dock få bytas ut sen när han blivit större.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

God morgon eller god förmiddag.

Jag har varit uppe sen nio tiden idag. Körde ner Marcus till körskolan och nu väntar jag hemma tills jag ska hämta upp honom. Idag ska vi nämligen hämta hem vår nya familjemedlem. Ett helt unikt djur som jag inte tror någon kan gissa sig fram till vad det är för något. Vi ska iväg och köpa det sista sakerna till nya djuret och sen ska vi iväg till hästarna och hämta upp lite mer grejer hos mamma och pappa innan vi åker iväg och hämtar hem vårt nya husdjur. Ni kommer få reda på vad det är för husdjur när vi kommit hem sen.

I tisdags fick jag någon sjuk nackspärr och äntligen idag kan jag röra mig lite mer än de två senaste dagarna. Det gör fortfarande ont men jag kan röra på mig som tur är. Jag vill inte ha nackspärr utan vill ha täcken på förlossning istället. Liksom nackspärr kan jag ha senare i livet istället, dock första gången jag fått nackspärr så hade typ aldrig känt hur det var. Man blev ju verkligen helt onödig i vardagen.. kunde knappt göra något normalt liksom. Grät mig nästan till sömn i tisdags, kunde inte slappna av i nacken på något sätt alls, men nu kan jag det så är nog tillbaka på banan snart.

Nu måste jag fixa till mig lite och åka för att hämta Marcus. Snart är han också äntligen klar! Uppkörning och uppskrivning nästa vecka, heja heja min bästa pojkvän! Nej okej jag skulle inte skriva mer nu..! måste skynda.

Vi hörs senare, jag har inte fått igång mobilbloggandet så vi hörs när vi är hemma med vår nya familjemedlem!

Likes

Comments

Ursäkta frånvaron men helgen har varit full med aktiviteter så har inte hunnit med. Blivit så trött så jag somnat direkt när jag satt mig ner. Idag har också varit full rulle sen vi gick upp ur sängen. Vakna dock 10.30 idag, skönt att jag kunde sova så bra, inga mardrömmar inatt och sprungit på toa en gång! Känts magiskt och vakna som en prinsessa, haha.

Nu är det middag innan vi åker till stallet. Hästarna ska pysslas om, pussas på och dona med hage och vatten!

Trevlig kväll på er! Kärlek <3

Likes

Comments

Okej, nu ska jag berätta något som jag har väldigt svårt för att prata om. Det är helt enkelt min stora rädsla för att föda mitt kommande barn som jag ska berätta om,

Jag har egentligen varit rädd för förlossningen ända ifrån start men alltid tänkt att kroppen är gjord för detta och i dagens vård löser allt sig. Att förlossningen kommer göra ont det vet jag för det är inget jag kan komma undan och det är inte det jag är rädd för. Min rädsla ligger först och främst i nålar. Jag är jätte rädd för att bli stucken utav nålar. Jag är även väldigt rädd för att behöva sys eller bli klippt ner till eller behöva göra operation som exempelvis kejsarsnitt. Att man kunde spricka och behöva sys visste jag men att jag sen läst förlossningsberättelser där de blivit klippta ner till för att inte spricka för mycket blev jag livrädd för det. På vår föräldrar utbildning fick vi också reda på att blivande pappan inte får lov att sova över på sjukhuset just denna sommaren på grund av all platsbrist. Jag har någon form av rädsla för att bli inlagd/vistas på sjukhus och har hela tiden tänkt att det löser jag så länge Marcus kan vara kvar med mig och stötta mig men nu kan jag inte ens lugna ner mig själv genom att kunna tänka på att Marcus kommer vara med mig. Jag vill knappt åka in för att jag är rädd för tiden jag kommer få vara själv på sjukhuset.

All denna rädsla har gått till mardrömmar. Jag har haft det till och från hela graviditeten men sen vi fick reda på att pappan inte ens får vara kvar under natten har det övergått till mardrömmar i stort sätt varje natt. Alla mina rädslor slås ihop och blir rejäla mardrömmar. Varje mardröm blir typ mer intensiv och känns mer och mer verklig för varje natt som går. Jag får alltså ingen bra nattsömn de timmar jag får sova mellan toabesöken man gör på natten. Varje dröm får mig att bli mer och mer rädd. Hela mitt huvud skriker i panik.

Varje gång jag nu försökt ta upp detta med min barnmorska blir det fel. Jag blir låst och vågar inte riktigt få ut hur rädd jag är. Sen lugnar min barnmorska mig väldigt bra när jag väl är hos henne men sekunden efter vi gått där ifrån är allt som vanligt och jag är så otroligt rädd igen. Går hela tiden med tankarna på rädslan för förlossningen. Är så rädd att den ska starta. Jag vill väldigt gärna få ut vår bebis för jag kan knappt vänta på vår bebis längre men jag är så rädd för förlossningen att jag helst inte vill att förlossningen ska börja. Jag är så rädd för paniken för mina rädslor jag kommer få så fort jag känner att förlossningen är på gång. Rädslan att åka in till sjukhuset för att föda och sen sova helt ensam på sjukhuset. För mig är det en otrolig rädsla som jag inte vet hur jag sak få bort. Jag hade så gärna velat få bort all denna rädsla. Lite rädd och nervös är något jag räknat med, men att jag ska må väldigt dåligt som jag nu gjort i flera månader innan trodde jag aldrig.

Jag vet inte hur jag ska kunna lugna ner mig, hur jag ska jobba med mig själv på bästa sätt för att kunna hitta lugnet. Jag har försökt nu med att börja simma vilket verkligen hjälpt men precis som hos barnmorskan hjälper det just då och sekunden efter man är klar i simhallen är jag tillbaka i oron. Jag vet inte hur jag ska få lugnet när jag är själv, vilket jag i stor del är nu när jag inte jobbar. Marcus är ju inte alltid hemma och utan honom hade jag nog inte klarat mig så här länge. Men det är i stort sätt på bristningsgränsen nu. Jag får värre och värre mardrömmar och sämre och sämre sömn på grund av att de mardrömmarna känns som verklighet. Mitt mellan dem får man äntligen en paus genom att man vaknar och måste upp på toa, men så fort jag somnar börjar mardrömmarna igen. Det går liksom inte bort och kommer i stort sätt varje natt nu. Det är riktigt tufft och påfrestande.

Nu har jag äntligen fått ut detta i ord och en text. Har försökt hålla röda tråden igenom men att bara skriva detta får mig att må dåligt och tappar fokus ibland när man blir så uppjagad av rädslan. Men jag tror faktiskt på ett sätt att detta kommer kunna hjälpa mig. Att jag äntligen fått rensa huvudet. Sen kanske det finns några kloka läsare här som kan hjälpa mig att komma på bättre tankar eller vet hur jag kan prova hantera mina tankar på ett nytt sätt. <3

Inga dumma kommentarer nu, jag är otroligt rädd och det är så det är för mig. Alla är vi olika! <3

Likes

Comments

Som jag skrev igår blev jag helt utmattad mot kvällen och orkade helt enkelt inte blogga mer. Jag somna och vakna till runt nio tiden och satte då på en film och bara tog det lugnt. Jag skrev också igår till er att jag fick mig en ny dator, kan vara så att jag har den bästa pojkvännen som betalade för den. Jag är super nöjd och kan äntligen blogga ifrån min egna dator och kan äntligen lägga upp bilder som jag fotograferar med min systemkamera istället för mobilen. Nu kan liksom bloggen äntligen få lite bättre kvalitet.

Datorn fanns både i vitt och den här super häftiga blåa färgen. Då jag är en tjej som älskar blått så fick det bli den blå färgen. Marcus kallar datorn för smurfdatorn, haha. Men vi båda tyckte ändå färgen va rätt häftig så den va bättre än en tråkig vit. Jag är väldig nöjd med att jag äntligen kan börja blogga med något bättre kvalitet.

Likes

Comments

Instagram@sandrasgse